Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning på sedlighetens idé, pligten det af sedelagen fordrade
handlingssättet och opus morale den sedliga verksamhetens af dygden
och pligten omedelbart härflytande resultat. Enligt Boström
likasom enligt hans föregångare hafva de tre etiska formalbegreppen
sin motsvarighet i de s. k. etiska idéerna, den sedliga karakteren,
sedelagen och det högsta goda. I vår ofvannämnda afhandling
hafva de etiska idéerna afgjordt fattats såsom grundformer hos
den sedliga viljan såsom förmåga och de etiska formalbegreppen
såsom grundformerna för innehållet i det sedliga lifvet eller
såsom det sedliga lifvets eller den sedliga viljeyttringens
grundformer. Lika afgjordt har den goda seden fattats såsom opus
morale och på grund deraf stälts vid sidan af dygden och
pligten såsom den sedliga viljeyttringens tredje grundform. Detta
innebär icke blott att den goda seden är ett opus morale, utan
äfven att hon är det enda opus morale, som kan finnas, dá man
icke tager opus morale i någon vidsträcktare bemärkelse, utan
noga fasthåller hvad det är, då det koordineras med dygden och
pligten såsom ett etiskt formalbegrepp, en grundform hos det
sedliga lifvet.
Vår uppgift är nu att med fasthållande af den ställning och
betydelse, som sålunda tillerkänts den goda seden, något
fullständigare utreda frågorna om hennes identitet med opus morale
och hennes förhållande å ena sidan till den sedliga viljeyttringens
båda öfriga grundformer, dygden och pligten och å andra sidan
till den mot henne svarande grundformen hos den sedliga viljan
nemligen det högsta goda.
Det är icke möjligt att till behandling upptaga frågan om
den etiska seden utan att till förberedelse framhålla några
bestämningar, som tillkomma seden, sådan hon finnes i det själslif,
som är lägre än det sedliga, nemligen det sinnliga själslifvet.
Denna lägre form af praktiskt lif är en nödvändig förutsättning
för det sedliga lifvet. Hon är ock den gifna form, som det
menskliga förnuftet har att ombilda för att komma till aktuelt sedligt
lif, och utan att sinnligheten i någon mån blifvit ombildad till
organ för förnuftet och verkar såsom sådant organ, kan
sedligheten icke ega bestånd. Hvad som i dessa hänseenden gäller
om sedligheten i det hela gäller äfven om seden, såvida hon är
en af sedlighetens grundformer. Derför är frågan om den etiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
