Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
seden nära förbunden med frågan om seden såsom en form för
det sinnliga själslifvet.
Till utgångspunkt för vår framställning rörande seden, såväl
den sinnliga som den sedliga, få vi anföra ett uttalande af
Boström hemtadt från hans 1847—8 hållna och i detta band af K.
Humanistiska Vetenskapssamfundets skrifter utgifna föreläsningar
i etiken. »Grekerna satte ἤϑη och πάϑη mot hvarandra såsom
fritt och sjelfbildadt samt ofritt, och ἦϑος hänger ihop med ἔϑος,
som betyder vana. I begreppet sed ligger något konstant: tre
momenter:
a) något yttre och sinligt, som gör seden märkbar,
b) något inre osinligt, som ej är öfvergående utan stabilt,
d. v. s. mer eller mindre substantielt, som bibehåller sig i vexlingen,
c) enheten af båda, som just utgör seden, och denna enhet
är just satt genom menniskan sjelf.
Detta är ock menniskans högsta goda eller mål, men då
betrakta vi det ej än såsom aktuelt, utan såsom rigtningsmål, som,
om det vore fullt verkligt, vore hennes högsta lycksalighet[1].»
Såsom exempel på grekisk uppfattning af förhållandet
mellan ἦϑος och ἔϑος må anföras några satser ur Zellers
framställning af Aristoteles’ lära om dygden. »Die vollendete Sittlichkeit
ist aber nur da, wo die Freiheit selbst zur Natur geworden ist.
Die Tugend ist eine bleibende Willensbeschaffenheit, eine durch
freie Thätigkeit erworbene Gewöhnung; die Sittlichkeit stammt
aus der Sitte, das ἦϑος aus dem ἔϑος. Fragt man daher, wie
die Tugend entstehe, so ist zu antworten: weder von Natur
noch durch Unterricht, sondern durch Uebung; denn so gewiss
auch die natürliche Anlage die nothwendige Bedingung und das
ethische Wissen die naturgemässe Frucht der Tugend ist, so
kann doch das eigentliche Wesen derselben, diese bestimmte
Willensrichtung, nur durch die fortgesetzte tugendhafte
Thätigkeit zu Stande kommen, durch welche das, was zuerst Sache
des freien Entschlusses war, zu einer unabänderlichen
Bestimmtheit des Charakters wird»[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
