Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verksamheten den sjelffallenhet eller spontaneitet, som utmärker
naturen. Vanan är sålunda oumbärlig för sedens utbildning.
Khuru vanan och seden stå hvarandra nära, äro de dock icke
identiska, och derför hafva vi att betrakta vanan såsom en
förutsättning för seden. Derför hafva vi att framställa några af de
hufvudbestämningar, som tillkomma vanan.
I likhet med seden är vanan ett konstant verksamhetssätt
inom något lifsområde. Endast lefvande varelser kunna hafva
vanor. Närmare bestämdt är det endast hos lefvande varelser
med en i någon mon fri verksamhet, som vanor finnas. Den
lägsta formen af fri verksamhet är den instinktmässiga. Den
varelse, som har instinkt, framträder såsom verkande med en viss
frihet inom det yttre. Å andra sidan visar han sig såsom
naturbestämd i sitt inre, då han jemföres med den fritt väljande
menniskan. Hos menniskan sjelf kan derför instinkten
betecknas såsom hennes natur i motsats mot hennes begärförmåga och
vilja, hos hvilka det alltid finnes någon magt till val. Nu kan
visserligen en instinktmässig verksamhet hos ett djur eller en
menniska genom att upprepas öfvergå till vana, men
företrädesvis brukar man tala om vanor såsom befintliga hos
menniskor, som uppnått en högre grad af frihet och dermed följande
afsigtlighet och planmässighet i sitt lif. I denna inskränktare
betydelse fattad förutsätter vanan den instinktmässiga
verksamheten. Utan den i instinkten gifna samhörigheten mellan
menniskans många innehållsbestämningar skulle hennes fria verksamhet
icke kunna medföra den kontinuitet, som fordras för
konstituerandet af en vana. Instinkten är sålunda den menskliga natur,
ur hvilken den fria verksamhet, som kan formas till vana,
framgår och utvecklas. Instinktens naturbestämdhet visar sig i den
instinktmässiga verksamhetens spontaneitet eller sjelffallenhet,
Den fria och afsigtliga verksamheten kommer till stånd genom
frigörelse från naturbestämdheten i några momenter och genom
den magt öfver sina bestämningar, som den frigjorda menniskan
eger. Men vanan innebär i viss mening en återgång till naturen.
Derför säges ock vanan vara den andra naturen. Denna vanans
naturenlighet röjer sig i den relativa sjelffallenhet eller
spontaneitet, som är utmärkande för det i vanan liggande
verksamhetssättet. Men huru mycket än vanan må närma sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
