Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deri ligger, såsom lätt inses, ett närmande till den oreflekterade
sjelfutvecklingens omedelbarhet, och i detta närmande visar sig
en öfverensstämmelse mellan den sedliga och den sinnliga fria
verksamheten. I denna öfverensstämmelse med afseende på bådas
mål röjer sig, att seden, som just är det harmoniska
lefnadsättet såsom tillkommet och bibehållet genom fri verksamhet,
icke kan vara en form, som är för lag för det sedliga lifvet.
Men likasom sedligheten såsom en form af förnuftigt lif har en
renare och fullkomligare harmoni än det sinnliga praktiska lifvet,
såä är ock seden såsom förnuftig eller etisk sed ett mera rent
och fullkomligt harmoniskt lefnadssätt än den sinnliga seden.
Derför är äfven den etiska sedens förbindelse med det etiska
tänkesättet och handlingssättet mera innerlig än den sinnliga
sedens förbindelse med det tänkesätt och det handlingssätt, med
hvilka hon är förenad. Men både inom förnuftets och
sinnlighetens område måäste dock det harmoniska lefnadssätt, som är
gifvet genom fri verksamhet och innebär ett närmande till den
omedelbara eller sjelfvilliga verksamhetens form, erkännas hafva
formen af sed.
Det torde vara klart, att vi för besvarande af de båda
frågorna om sedens identitet med opus morale och om sedens
förhållande å ena sidan till dygden och pligten och å andra sidan
till det högsta goda endast behöfva utdraga konseqvenserna af
våra förberedande framställningar. Innan vi gá till uppvisande
af dessa konseqvenser, anse vi oss lämpligen kunna anföra några
satser hemtade ur anteckningar, som af förf. gjorts under Boströms
etiska föreläsningar vårterminen 1854.
»Med opus morale eller det goda i formel bemärkelse få
vi icke tänka effekten i sinneverlden, äfven om denna varit i
opus åsyftad. Hvarje actio är tillräcklig att sjelf producera
opus.»
»Om man tänker sig, att den handlande icke i sinneverlden
kan åstadkomma hvad han åsyftar, så kan dock hans handling,
om han fört henne fram så långt han kunnat, icke blifva utan
verkan på honom sjelf.»
»Hvarje individuel handling måste frambringa ett opus, och
hela den organiska enheten frambringar ett opus universale,
hvaraf singularia utgöra momenter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
