Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ȁr allt opus morale ett godt och allt godt opus morale?
Eller är det möjligt att vinna ett moraliskt godt utan genom
det moraliska handlandet? De äro hvarandra uttömmande.
Funnes ett moralisk godt, som icke vore opus, sä kunde icke opus
vara ett af de tre formalbegreppen. Men skola vi identifiera
bonum och opus, så skola vi fatta bonum såsom formelt.»
»Man bör observera, att ingenting bör bland bona
upptagas, som icke är godt i och för sig utan blott medel. Bonum
morale är nämligen ingenting annat än hvad som omedelbart
utgår från det sedliga handlandet.»
»Den subjektiva sidan och den objektiva, den angenäma
känslan och sjelfva opus böra alltid tagas tillsamman, så länge
man håller sig till det individuela.»
»Opus singulare är alltid förenadt med en känsla af lust . . .
Opus singulare är ett subjektivt handlande. Den subjektiva
känslan följer väl actio men äfven opus. Hon förhåller sig till
opus såsom signum till res signata (Aristoteles, Stoikerna). Hon
indicerar handlingens riktighet eller tvärtom. Känslan är icke
deciderande utan konseqvens. En känsla åtföljer äfven den
orätta handlingen och ofta en angenäm. Således kan af denna
känsla ingenting afgöras om handlingens rätthet eller orätthet
utan blott om öfverensstämmelsen med menniskans natur i
allmänhet. Den känsla, som indicerar det rätta, är af specifikt
annan natur.»
Vi hafva anfört dessa satser, emedan i dem tydligt framgår,
att Boström fattat opus morale och bonum morale, så vida det
är fråga om det tredje etiska formalbegreppet, såsom rent
formela, att han strängt fasthåller sambandet mellan actio och opus
och låter hvarje individuel handling frambringa endast opus
singulare, och hela den organiska enheten, hvilken måste vara
den sedliga viljan såsom det högsta goda, frambringa opus
universale, samt att han sätter känslan af lust såsom åtföljande opus
singulare. I dessa satser finna vi visserligen icke opus morale
vara fattadt såsom etisk sed, men genom dem är opus morale
till sitt begrepp så begränsadt, att öfvergången till bådas
identifikation icke synes medföra några väsentliga svårigheter. Dessa
svårigheter minskas, om man tager i betraktande den af Boström
antagna motsvarigheten mellan det högsta goda såsom etisk idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
