Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och opus morale såsom etiskt formalbegrepp. Af denna
motsvarighet måste nemligen följa att det formelt fattade opus eller
bonum morale blifver den harmoni i verksamheten, som har sin
grund i den sedliga viljan såsom det högsta goda. Det goda
är nemligen enligt Boström lif och harmoniskt lif, och deraf
framgår den form, som vi kallat det harmoniska lefnadssättet,
hvilket åter har karakteren af sed, då det har den grad af
omedelbarhet eller sjelfvillighet, som utmärker seden.
Enligt vår föregående framställning utgör verksamhetens
naturenlighet en gemensam bestämning hos vanan, den sinnliga
seden och opus morale. Likaså är det för dem alla en
gemensam bestämning, att de utgå från en instinkt och genom fri
verksamhet fortgå till en i viss mån spontan och således med den
instinktmässiga verksamheten i viss mån likartad verksamhet.
Fortgångens möjlighet är för dem alla gifven genom den i
instinkten ursprungliga samhörigheten mellan menniskans många
innehållsbestämningar. Fortgången till fri verksamhet sker
genom frigörelse från naturbestämdheten i några momenter och
genom den frigjorda menniskans högre magt öfver sina
bestämningar. Fortgången till vana och sed sker åter genom
förhöjning af kontinuiteten och omedelbarheten eller sjelffallenheten i
verksamheten, hvilken tydligen aldrig kan helt och hållet saknas.
Med kontinuitetens eller harmoniens höjning följer en känsla af
tillfredsställelse, en högre grad af magt och en tillväxt i
magtområde. Kontinuiteten i verksamheten är ock både inom det
sinnliga området och det förnuftiga ett vilkor för all bildbarhet.
Hon medför ock en sammanslutning af en mångfald af
innehållsmomenter och särskildt af de lägre och högre momenter, genom
hvilkas samhörighet menniskan är ett organiskt väsende. Både
vanan, den sinnliga seden och det lefnadssätt, som framträder i
opus morale äro, jemte det de tillhöra hvarje menniska för sig,
äfven gemensamma för flere.
Den sinnliga seden höjer sig öfver vanan i formelt
hänseende såsom en högre form af praktiskt lif, men äfven genom
sin mera personliga karakter och dermed följande högre
betydelse för menniskans personliga lif. Ännu mera höjer sig det
sedliga lefnadssättet öfver båda dessa former genom sin i reel
mening personliga karakter eller sin förnuftighet. Skilnaden röjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
