Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig deri, att, då det finnes säväl goda som dåliga både vanor
och sinnliga seder, det sedliga lefnadssättet alltid är rätt och
godt. Men i likhet med de båda andra är hon ett konstant
verksamhetssätt och i likhet med den sinnliga seden ett konstant
menskligt verksamhetssätt. På grund af denna
öfverensstämmelse måste det sedliga verksamhetssättet vara en sed, fastän
högre än den sinnliga seden.
Hufvudbestämningen hos såväl vanan som seden, vare sig
den sinnliga eller förnuftiga, är den från instinkten utgångna och
till frihet höjda verksamhetens naturenlighet. Vi hafva i vår
redogörelse för opus morale sökt uppvisa denna naturenlighet
såsom gifven genom det i opus morale liggande lefnadssättets
ändamålenlighet och dermed följande kontinuitet eller harmoni
samt omedelbarhet eller sjelfvillighet.
Med naturenligheten i lefnadssättet sammanhänger på det
närmaste den oreflekterade sjelfutveckling, som vi framhållit
hos menniskans förnuftiga lif. I sjelfva verket är denna
sjelfutveckling den förnuftiga naturens omedelbara verksamhet hos
menniskan. Såsom sådan är hon naturenlig. Men hon är i sin
rena omedelbarhet väsentligen instinktmässig. Det är den
instinktmässiga verksamheten, från hvilken den fria sedliga
verksamheten utgår, och till hvilken hon i sitt genom frihet till högre
aktualitet i några lifsmomenter höjda sedliga lif åter närmar sig,
dà hon formar sitt lefnadssätt till etisk sed. Hennes sedliga lif
får då formen af en genom fri verksamhet gifven
ändamålsenlighet och harmoni med den relativa omedelbarhet eller
sjelfvillighet, som tillhör all sed. Denna sed är det goda i formel
bemärkelse, och något annat moraliskt godt i formel bemärkelse
kan icke finnas, utom den sedliga viljan sjelf, som är det högsta
goda eller hela den organiska enheten.
Den sedliga viljan är såsom förnuftig i sträng mening
organisk, och derför hafva äfven hennes viljeyttringar en strängt
organisk karakter. Viljan är såsom den organiska enheten
närvarande och verksam i hvarje sin viljeyttring. Derför är ock
hvarje viljeyttring såsom en yttring af den sedliga viljan till sin
formela bestämdhet organiserad. Den motsättning mellan stridiga
momenter, som tillhör det sinnliga lifvet, har till följd, att den
konformation af verksamheten, som fordras för tillkomsten af vana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
