Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm, denna stad uppe i höga norden, hvilken jag
egentligen kände genom Fredrika Bremers intagande
berättelser! Några klara ljus lyste som stjernor vid
horizonten; intet rödaktigt ljussken genomträngde
här den töckniga luften, »likt en storm bebådande
morgonrodnad», såsom då man nalkas London. Detta
var således Sveriges hufvudstad, der jag nu skulle
tillbringa ett år.
Vi voro framme vid den oansenliga bangården; tåget
stannade. Jag sag mig omkring i folkhopen efter
någon domestik eller annan person, sänd till att möta
mig. På alla håll sag jag personer helsa på vänner
och anhöriga; det tog intet slut på kyssar, bugningar
och nigningar. Min gode ledsagare under resan stod,
trofast till sista stunden, vid min sida och såg sig
uppmärksamt omkring. Medan vi stodo sålunda något
häpna – ty, förvissad om att man skulle taga emot mig,
hade jag ej skaffat mig Fredrika Bremers adress – kom
ett ungt fruntimmer med ljust hår och gladt och
vänligt utseende hastigt fram till mig och sade:
– Ack, hvad jag är glad att få helsa er välkommen! Ni
är »lilla engelskan»; mamsell Bremer väntade er
ej i afton, men som vi i alla fall ämnade oss till
bangården, lofvade vi att taga reda på om ni kom och
att föra er hem till henne.
Jag kände mig mera tacksam än jag förmådde
uttrycka. Min goda reskamrat, som nu fann att jag
kommit i säkra händer, tog afsked af mig och min nya
ledsagerska, hvilken var mitt förverkligade ideal
af en svensk flicka. Med den mest intagande enkelhet
sade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
