Print (PDF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kläderna buro mina saker, öfverbredda med ett stycke
buldan, på ett slags bår.
Snart hade vi lemnat stationen och vandrade framåt
en lång, illa upplyst gata med låga trähus på ömse
sidor; jag kunde förr tro mig vara kommen till en
dålig köping än till en af Europas hufvudstäder. Då
vi hunnit längre fram, antog dock min omgifning en
hyggligare karakter, och sedan vi stigit nedför en
stark sluttning, kommo vi till en bättre byggd och
lifligare del af staden.
-- Vi befinna oss nu ofvanför en viaduct, sade min
ledsagerska. Härunder är jernvägen; stångjernet
är upplagdt under hvalfbågarna. Nu hafva vi
lemnat provinsen Södermanland och skola snart befinna
oss i Upland; till höger hafva vi Östersjön,
till venster Mälaren. Vore det dagsljus, skulle
ni få se en skön utsigt.
Straxt derpå passerade vi broar, hvilka jag äfven nu
kunde märka voro förenade med slussar, och följande
minut voro vi i den gamla, ännu särskildt kallade
staden, till största delen belägen på en ö. Vi gingo
smala gator, med en mängd bodar å ömse sidor och
uppfyllda af fotgängare.
-- Se, här är slottet, sade Jenny, då vi
veko om ett gathörn, och jag såg en ofantlig,
qvadratformig byggnad resa sig framför mig i det
osäkra lampskenet,
-- Det finnes ej i hela Europa ett präktigare
slott, eller en skönare stad än Stockholm! Ack,
ni kan aldrig tro huru högt vi svenskar älska det!
tilllade min ledsagerska med hänförelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
