Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Promenader i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Ack, den goda tant Fredrika! Huru skulle man i Sverige
kunna- orka med att länge göra frågor?
Tänk blott att nödgas så stilisera sina yttranden:
- Tycker fru hofrättsrådinnan att det är
kallt? eller:
- Jag tror att herr hofpredikanten ej tagit
socker? Var så god, herr hofpredikant! - Man blir
alldeles tröstlös till slut och tiger.
I svenska böcker nyttjas alltid ni såsom andra person
singularis; men hvad som i litteraturen är lofligt,
anses ingalunda vara det inom umgängeslifvet. Jag
begagnade mig i min okunnighet först af ni, och
frågade Hanna hvarföre hon icke gjorde så med. Hon
sag helt förvånad ut och svarade:
- Drottningen kan kalla sin kammarfru ni, och en
grefvinna kan säga ni åt sin inspektor, men jag kan
visst aldrig våga tilltala någon menniska sålunda.
För några år sedan bildades ett »nisällskap» af
åtskilliga reformvänner, hvilka alla med sina namn
undertecknade ett beslut att alltid begagna ni,
både till höga och låga, vänner och fiender. Men
ack! deras bemödande kröntes ej med någon framgång
och af deras ni blef nihilJ
Man hjelper sig allt fortfarande ur svårigheterna
så godt man kan; d. v. s. genom att till en f or
undrans värd t hög grad begagna passiva verber. Efter
en pågående blick på hofrättsrådinnan säger man
t. ex. »Är kylan bes varlig?» eller med en vältalig
blick på hofpredikantens thékopp: »Behagas det
socker?»
Jag tror nästan att flertalet af lägre klassens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
