Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Pehr Thomasson. En teckning ur hvardagslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
- en enka - bodde med sin ende son, en gosse af samma
ålder som de båda herdegossarne. Af en händelse blef
han bekant med dem; till slut började han fatta att de
i sin vackra grotta hade mycket roligare än han i sitt
ståtliga hem, och ändtli-gen bjödo de honom att komma
dit en dag. Detta var hvad han önskade mest af allt,
men han vågade ej bedja sin mor om tillstånd, utan
smög sig i hemlighet till sina nya vänner. Ingen af
de tre gos-sarne tänkte på att himlen började höljas
i mörka moln, förrän på en gång ett vildt oväder bröt
löst, blixtar korsade hvarann, åskan dånade och regnet
öste ned.
Den unge herremannen, som aldrig förr varit utsatt för
elementernas raseri, darrade af förskräckelse. Ovädret
föreföll honom som en himlens straffdom och han
började frukta att han aldrig med lifvet skulle
återkomma till sitt hem. De båda fattiga gossarne,
mera härdade, togo saken lugnt och bjödo på allt
sätt till att trösta sin lilla gäst, insvepte honom
i sina rockar, ledde honom längst in i grottan och
ställde sig sjelfva vid dess öppning, för att han
skulle slippa se de skarpa blixtarna.
Ovädret upphörde, men ett vida värre började sedan i
d^n rike gossens hem. Hans bortovaro under stormen
hade först väckt mycken oro och då modern fick
veta hvar han varit, blef han allvarsamt bannad
och strängt förbjuflen att någonsin mera umgås med
simpla bondbarn.
De landtmän, hvilkas får de båda barnen vallat,
blefvo af den vredgade frun underrättade om att de
ej skötte sin tjenst rätt, utan endast lekte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
