Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Pehr Thomasson. En teckning ur hvardagslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
och roade sig; lustpartierna i grottan togo slut;
gossarna måste söka sig om efter andra tjenster,
och gingo hvar och en åt sitt håll.
År förflöto; barnen växte upp till ynglingar och
män, utan att veta något om hvarandra. Den ene,
Pehr Thomasson, blef lycklig poet, känd öfver hela
Sverige för sina vackra, fosterländska sånger och
den anda af frisk natur som genomgår dem.
En gång i sin lyckliga ungdom var han på besök i
hufvudstaden. Bland andra platser af mera allmänt
intresse, som han besåg, var äfven Wax-holms
fästning. Då han gick öfver borggården för att åter
resa derifrån, kom en blek och aftärd man fram,
lyftade på mössan och sade:
- Jag mins dig väl, men du vill ej igenkänna mig!
Pehr Thomasson måste erkänna att han ej kände honom,
men huru upprörd blef han icke vid upptäckten att
denne olycklige var den rike mannens son, fordom
alltför förnäm att leka med fattiga barn, nu inspärrad
i ett fängelse.
En annan gång, då poeten åter var i Stockholm, besökte
han målarakademiens exposition. Han hade en stund
vandrat omkring i salarna, då hans uppmärksamhet
fastades vid en stor tafla, föreställande en
grotta under häftigt åskväder och derinne två raska
bondgossar^ som sökte skydda ett blekt och välklädt
barn för ovädrets raseri.
Träffad vid åsynen af denna välbekanta scen från sin
Barndomstid, utbrast han med hög röst:
- Ah, här äro vi ju alla tre! Hvem i all verl-den
har kunnat måla denna tafla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
