Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Julens firande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle att väfva och genom att sedan sälja deras
väfnader, skyddade dem från hunger och verklig nöd.
Den 26 December. – Jag sätter mig ned för att
anteckna några af de senare dagarnes angenäma
tilldragelser. Först måste jag nämna att julens
firande ingalunda, som hos oss, inskränker sig
till tiden mellan julafton och trettondedagen;
här i Sverige sjunger och dansar man och gör sig
glada dagar till och med tjugondedagen. Ej heller
tycks vinterkylan här i norden förminska menniskornas
lefnadslust och energi, tvertom synes den i hög grad
utveckla dem.
Under de sista tre veckorna hafva Stockholms
innevånare varit i ett tillstånd af feberaktig
oro. Unga flickor hafva setat uppe halfva nätterna
och arbetat med sina julklappar. Pappa och mamma
hafva från morgon till qväll fått plocka fram sina
pappersriksdalrar ur plånboken, till gåfvor åt
tjenstfolket, till understöd åt fattiga, eller till
julklappar inom familjen. Ber man sin tvätterska göra
litet extra arbete, blir hennes svar: »Ack, mamsell,
jag har arbete ända upp till öronen, nog vill jag
gerna hjelpa mamsell, men jag ser ingen dager i att
hinna med allt!» Samma visa sjunger klädsömmerskan:
»Jag syr fingrarna af mig! Mycket gerna ville jag
uppfylla er önskan, men alla vilja få nytt till julen,
förstås!»
Också hos oss har en gruflig brådska herrskat - ej för
min goda, gamla vän, likväl; hon har alltjemnt varit
helt lugn och behållit sina små hemligheter för sig,
men så har Hanna, Sara och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
