Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Svenska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
var en qvinna. Om henne vill jag nu tala, fastän
hon icke egentligen tillhörde det parti inom kyrkan,
som arbetar för den inre missionen. Hon hette Amelie
von Braun.
Svenska kyrkan varmt tillgifven och djupt be-dröfvad
öfver alla affällingar derifrån, sörjde hon på
samma gång öfver dess köld och dess tillit till
yttre ceremonier. Ofta höjde hon sin stämma deremot,
kallande denna kyrka falsk och i strid mot dess höge
stiftares ord och mening.
Dessa åsigter blefvo emellertid mindre öppet uttalade
under hennes lifstid än i en bok: Kristen-domslifvet
i vår tid, hvilken hon skref under mycken bön och
lemnade som testamente till svenska jaatio-nen. Genom
sin verksamhet och sitt exempel uppmanade hon dock
så länge hon lefde till den anda, som hon ansåg kunna
gifva kyrkan nytt lif.
Född 1811, var Amelie en af många döttrar till en
öfverstlöjtnant, hvars knappa inkomster användes
för sönernas uppfostran. Hennes ungdom förflöt vid
spinnrocken och i väfstolen; behöfdes det, fick hon
väl äfven mången gång skura ett golf, Alla dessa
husliga pligter fullgjordes af henne sam-vetsgrannt,
men hvarje bok hon öfverkom lästes derjemte af henne
med begärlighet. Sittande vid sitt trägna arbete
öfvertänkte hon sedan dess innehåll, och sålunda
bildades hennes själ äfven under den mekaniska
sysselsättning hvartill hon var dömd, Från sitt
femte år visste hon sig ega en Fader i himmelen, och
ehuru hon på sin väg utsattes för många svårigheter,
månget hinder, gick hon dock alltjemt vidare, framåt
mot det eviga hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
