Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Svenska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
rare kunde förbättras och ledas på en rätt väg,
än qvinnor som en gång sjunkit i förderfVet.
År 1856 öppnades för henne ett vidsträcktare fält för
verksamhet. Hon kom till Stockholm, för att samtala
med gudfruktiga personer af samma å-sigter som hon,
och synnerligen om de sekteri-ska förvillelser
som djupt bedröfvade henne. Under sitt vistande i
hufvudstaden blef hon allvarli-gen uppmanad att
begifva sig till Dalarne, der mycket fanatiskt
affall från kyrkan började gripa omkring sig. Hon
tvekade till en början, ty vägen var lång och
Dalarnes befolkning främmande för henne. Slutligen,
och i öfvertygelse att det var Guds vilja, reste
hon. Hvarhelst hon bland dalallmogen uppträdde och
talade, samlades stora skaror lyssnande omkring
henne. Äfven enskildt i hemmen samtalade och lärde
hon, spred ibland folket skrifter i renlärig anda
och ansågs af dem såsom sänd af Gud. Följande året
kom hon äfven enligt mångas böner tillbaka.
Från denna tid började hon på fullt allvar, genom tal
och förklaringar, arbeta för en sann kristendom, mest
bland de lägre klasserna, öfver hvilka hon utöfvade
ett stort välde. Bland de bildade kunde hon mindre
verka; dem hoppades hon kunna gagna med sin penna,
men först efter hennes död ville hon hafva sina
skrifter utgifna, emedan hon befarade att å ena
sidan för långt drifven partiskhet och å den andra
fördomsfull hätskhet skulle förstöra den helsosamma
verkan som hon åsyftade.
-Besynnerligt nog hade hon icke gåfva att synnerligen
verka på barnen, men hon förtröstade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
