Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. Gymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
slut, och dermed började hon modigt slå på dörren
med sin lilla knubbiga, knutna hand. Först en
till, och sedan hela flickskaran togo snart del
i bombarderingen.
- Hvad är på fär de? Jag skall gifva er något
om ni ej sluta upp med detta fördömda oväsende!
röt en karlröst, i det dörren häftigt
flög upp.
- Vill herrn vara god och låta oss få komma in?
bad den modigaste i flocken; de andra hade
förstummade dragit sig tillbaka.
- Komma in? Ni skall så väl hin ock! Jag har
intet med er att göra; tala vid mamsell Ling.
Och dermed slogs dörren åter i lås med en skräll,
som kunnat komma alla dessa små klappande hjer-tan
att stanna, såvida ej ljudet af mamsell Lings raska
steg och åsynen af hennes vänliga ansigte, som inom
den svarta sidenmössan erinrade om en god puritanska,
på en gång hade återgifvit dem modet.
- Följen mig, mina små, till centralinstitutet;
der skola vi gymnastisera i dag; sedan blir det vid
Klara Bergsgata.
- Ah, så roligt det blir! skreko de unga eleverna
helt belåtna, och med snabba steg förde lärarinnan
den lilla skaran till det gamla, förfallna huset.
Intet gaf barnen ett större nöje, än att få sina
rörelser i gamla gymnastiksalen, en tillåtelse
som en och annan gång inträffade. Med ilande hast,
ännu fortare än sin lärarinna, skyndade de genom
porthvalfvet och öfver den stora gården; somliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
