Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Skandinavisk skön konst och Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
den godhet som visades henne dog hon som hon lefvat,
med ödmjuk förtröstan till Gud.
Nu hör jag från alla håll blott ett omdöme: »Stackars
Sophie Adlersparre! hon egde ett så varmt hjerta och
det anade ingen af oss.»
Huru olika var ej hennes lif emot Amalia
Lindegrens! Efter hennes ofvannämnda besök hos
Fredrika Bremer har en stor glädje vederfarits
mig. Mamsell Lindegren har bedt mig komma till sig två
gånger i veckan, från kl. half .sex till half sju, då
det är för mörkt att se måla. Dessa små besök hafva
nu fortgått någon tid och skola, som jag hoppas,
fortfarande göra det. För mig äro de obe-skrifligt
dyrbara. Under kommande år skall jag återkalla dem
för mitt minne. Må det derföre tilllåtas mig att
här anteckna deras yttre dag: den tända lampan på
det runda bordet, porträtter af två verkligt ädla
svenskar nedblickande på mig från väggen; och hela
rummet doftande af hyacinter. Ibland är det den unga,
glada tjenarinnan, hvars sjuka mor får bo fritt
hos mamsell Lindegren, som öppnar dörren för mig,
men vanligen är det min vänliga värdinna sjelf som
emottager mig med sitt hjertliga: »Välkommen!»
Och ändå har jag under dessa timmar hittills varit
hennes enda gäst, om jag undantager en liten gosse -
en af frennes vänner - som, ifrig att få göra sin
mor present af en ritning på hennes födelsedag, en
gång kom till Amalia Lindegren för att bedja om råd.
Hon roade mig en dag med berättelse om en dalkarl,
som setat för henne som modell till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
