Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. Missöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Hennes enda syster gifte sig dagen förut; i Sverige
anses det nemligen bringa olycka att två systrar stå
brud samma dag. De båda unga paren reste genast till
Italien. En bröllopstur har äfven här blifvit på modet
och för svenskarne är alltid Italien favoritmålet,
då de begifva sig på resor.
Detta var den enda gång under hela denna vinter som
Fredrika Bremer antagit någon aftonbjudning; hon kan
ej uthärda värmen i de fullpackade rummen eller de
långa, tröttande supéerna.
Ehuru hon således gjort sig en regel af att
sjelf ej vara borta, önskar hon att jag skall
antaga de bjudningar, som många af hennes närmare
vänner göra mig, emedan, säger hon, jag derigenom
skall blifva i tillfälle att få se gräddan af
svenska soeietetslifvet. Dessa aftonbjudningar äro
otvifvel-aktigt ganska angenäma och hvad som mest
behagar mig är de unga flickornas enkla, anspråkslösa
sätt samt det verkliga nöje de hafva af dans, eller
som fru Lenngren säger: »Hon är ej glad för det hon
dansar, hon dansar för det hon är glad.»
På en af de grannaste bjudningar jag varit blef
också jag innerligt glad. Husets unga värdinna bad
att få presentera den mycket omtyckte pastorn i tyska
församlingen. Hans ordnar blixtrade framför mig, men
icke var det de som tilldrogo sig min uppmärksamhet;
mina blickar voro fastade på en liten grön bok som
han hade i handen. Det var min egen psalmbok, som jag
hade fått af Fredrika Bremer. Den hade förut tillhört
en kär anförvandt till henne. Många blad voro vikna
i ett hörn, der den fromma aflidnas käraste psalmer
funnos och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
