Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. Missöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
torget; Hanna modellerade en korg af parian för
prinsessan Eugenies räkning och satte på samma gång
upp gardiner i salongen i de smakfullaste draperier -
nog af, alla drömde som bäst och det var förgäfves
jag i tankarna vände mig till dem efter hjelp. Hvad
skulle jag göra?
- Sätt fort på er kappa och vintermössa, min goda
fru, sade jag, så skola vi följas åt ut och taga reda
på gossen!
- Är miss alldeles från förståndet?
svarade hon. Det går icke an att vandra
omkring på gatorna i hvit linonsklädning och med
tunna skor på fötterna - midt i natten till!
Ack, min stackars gosse! du är förlorad! Jag
öfverlefver dig ej! - Herman! - är det du, Herman?
Ja, der stod Herman lifslefvande, flämtande af
häftigt springande; ansigtet lyste rödt och öronen
ännu rödare mot den hvita yllehalsduken kring hans
hals. I afbrutna meningar yttrade han:
- Ville skaffa fröken en vacker släde -
inte den vanliga, fula! Kusken var borta -
fick vänta - Ack, sådan vacker släde! Kusken
körde orätt - kom fram just då fröken rest. Kusken
är grufligt stygg - vill ha’ pengar - och här är
jag nu!...
- Stor sak, Herman, sade jag; du är en beskedlig
gosse och jag skall betala släden.
Så slutade den tragedien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
