Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet. Aftonbjudning hos Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
sagt mig, att hon lefver om hela sitt lif genom
mig och att hon på detta vis får sin egen ungdoms
önskningar uppfyllda.
En sådan qväll, då fru Th., som jag enligt det goda,
svenska bruket kallar tant Jane, hade varit med,
sade hon till mig vid afskedet:
- I vår skall du, jemte Maria och Ebba, komma till
mig i Upsala. Der återfinner du mig i ett gammalt
kloster och vi skola hafva hjertligen roligt
tillsammans. Saken är redan afgjord.
Denna kära, vänliga fru, är till hälften min
landsmanninna. Hon erinrar sig .ännu då en bror
till henne, - som sedan på ett sorgligt sätt gått
förlorad i Amerikas skogar - och hon sjelf lekte
bland kanonerna vid Towern och hade en gruflig respekt
för det kungliga gardet. Detta är nästan hennes enda
minne af England. Alltsedan barndomen har hon lefvat
i Sverige.
Tant Fredrika och jag hafva under denna sista tid
erfarit det djupaste deltagande - först af oro,
sedan af glädje - för dottern till en af Sveriges
ryktbaraste poeter. Mor till många, obeskrifligt
vackra barn, har hon för deras uppfostran lemnat sin
aflägsna hemort och öfver vintern vistats i Stockholm.
En dag erhöll Fredrika Bremer en biljett från henne,
hvari hon i de mest rörande ordalag uttalade sin
förtviflan öfver att hafva blifvit totalt döf. Läkaren
gaf intet hopp, och föreställningen om att aldrig mera
få höra sina barns ömma röster och att som hittills
icke kunna uppfylla deras önskningar, hade försänkt
henne i den djupaste sorg. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
