Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet. Aftonbjudning hos Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
hade fortfarit under flera dagar, och först nu hade
hon genom böner kommit till mera undergifvenhet.
Följande dag gick tant Fredrika till den sjuka. Vid
sin hemkomst berättade hon oss ett rörande drag af
barnens kärleksfulla grannlagenhet. På det modern
icke skulle ständigt påminnas om sin olycka, hade
de öfverenskommit att äfven sinsemellan tala så högt
de kunde.
- Vi skola vänja oss dervid, sade de, och mamma skall
aldrig veta huru hårdt vi tala; hon måste tro att det
är vår naturliga stämma, och detta skall trösta henne.
Men till de kärleksfulla barnens sorg lyckadeg icke
det fromma bedrägeriet. Deras mors hörsel tycktes
vara ohjelpligt förlorad.
Mamsell Bremer förordade åtskilliga medel, men
hennes vän hade odeladt förtroende till de läkare
hon rådfrågat.
Och just i dag har ett bref kommit ifrån henne med
dessa ord: »Glädjens med mig; jag har åter*-fått min
hörsel!» Medan hon under den förflutna natten låg i
sin säng, tyckte hon sig höra en klocka ringa. Först
fruktade hon det vara inbillning, men snart derefter
hörde hon sin dotter tala vid rummets motsatta
ända. Hennes glädje är outsäglig. Intet tvifvel fanns
längre; hörseln var återkommen.
Läktarens öfverraskning var nästan lika stor som
hennes egen. Han har synbarligen misstagit sig om
anledningen till hennes döfhet, som hon nu helt
enkelt tillskrifver en häftig förkylning. Familjens
alla medlemmar hafva glömt sin sorg för den stora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
