Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Danska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan ej af hålla mig från att här berätta ett par
små episoder från kriget, hvilka intresserat mig
särdeles. Först vill jag då anföra en berättelse om
hunden »Rapp» och blott på förhand anmärka att de
danska soldaterna, liksom stora barn, hysa synnerlig
tillgifvenhet för djur, företrädesvis hästar/
Efter någon affär med fienden säga de ofta: »så
och så många hästar hafva stupat», utan att nämna
ryttarne,. alldeles som om hästen vore för mera
än menniskan.
Nu kommer jag till historien om hunden.
Detta år hafva soldaterna börjat dressera hundar, men,
som tiden varit knapp och upptagen af allvarsamma
sysselsättningar, hafva de ännu ej hunnit långt
deri. Ett exempel vill jag dock anföra. En hund
tillhör vanligen flera kompanier och är märkt på
ryggen med regementets nummer. Han får samma qvarter
och samma kost som soldaterna, följer regementet hvart
det blifvit beordradt, på marscher till striden; är
redan före folket på platsen då signal till afmarsch
blifvit gifven, lemnar med fröjd det trefligaste
hundqvarter för att begif-va sig till förposterna; med
ett ord, han är oskiljaktig från de tappra kamrater,
hvars nummer han bär.
Den hund, om hvilken jag synnerligen ämnar berätta,
hette Rapp. Jag säger hette, ty beklagli-gen finns
han ej mera här i lifvet. Han hade en mager och
långsträckt kropp, var öfver all höfva ful, hälft
stöfvare, hälft pudel, raggig och smutsig, men alltid
munter och glad. Två rader snöhvita tänder och två
svarta, lysande, trogna ögon utgjorde den enda yttre
skönhet, hvaröfver han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
