Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Danska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
- År det farligt, doktor? frågade soldaten med
darrande röst.
- Bed till Gud, min son, Han skall hjelpa dig! sade
kirurgen med en röst, liksom från den andra verlden
- en röst, som gick oss alla närvarande
djupt till hjertat. Och det tycktes som om den
dö-endes själsångest med ens varit borta.
Et’t djupt lugn smög sig öfver lians ansigte.
H*an tryckte varmt den hand, som läkaren räckte
honom; nästa minut sammanknäppte han sina händer till
bön och dog.
Det var mig ej möjligt att qväfva min rörelse. En tår
af ömt deltagande lyste äfven i den gamles öga, men i
nästa ögonblick var han sysselsatt med en annan sårad.
Nara intill oss låg en olycklig, hvars nedra käk
blifvit förfärligt söndersplittrad. Han kunde icke
tala; hela hans utseende uttryckte en ångestfull
längtan att ådraga sig kirurgens uppmärksamhet,
men ordningen var ännu icke hos honom. Folket vid
ambulansen bar oupphörligt in nya sårade och för hvar
gång kastade den gamle fältläkaren en snabb blick
längs dessa rader sängar med blödande och döende, men
afvek icke från den nödvändiga ordningen. Den arme’
ynglingen fick således vänta.
Men icke länge. Innan många minuter förgått, knäböjde
läkaren vid hans säng och den sårade gjorde den mest
förtviflade ansträngning för att kunna tala.
- Trötta dig ej, min son, sade doktorn; jag
förstår dig väl utan några ord. Tillslut dina ögon nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
