- Project Runeberg -  Ett år hos Fredrika Bremer /
II:30

(1867) Author: Margaret Howitt Translator: Thora Hammarsköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Lappland och lapparne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

Hon är således nu enka och hennes enda barn, en liten
flicka, är hos sin mormor. Nu i sommar hoppas hon att
få återvända till sitt älskade Lappland. Här känner
hon sig ej lycklig; likväl något bättre nu, än då
hon först kom. Första morgonen efter sin hitkomst
tyckte hon att modet ville svika henne; här var så
mycket folk och ett sådant buller och sorl att hon
började gråta, lemnade staden och tillbragte dagen i
en skogspark; der kände den stackars lilla menniskan
sig mera tillfreds och hemma.

Hon lärde oss flera lappska ord; så, t. ex. då lappar
möta hvarandra helsa de hvarandra alltid som kusiner:
bo-rest-lavin, god dag, kusin; då de skiljas heter
det: go-nat-i-i, farväl med er; naturligtvis en
förvrängning af det svenska godnatt; morsia, förlofvad
flicka; fria, hennes fästman; bot-sa, renen; toloe,
vinter; jar-maj-am, döden; Latnistia, Frälsaren;
alle-mi, himlen. Jag antecknar dessa ord efter som
de ljuda; om stafningssättet har jag ej ens en aning.

Hon upprepade för oss Herrans bön; hon lät oss höra
huru man lockar renarne; hon sjöng en lappsk visa,
men sade tillika att allt lät mycket bättre ute i
den fria skogen. Sången påminde mig om schweizarnes
»jodel». Hvar lapp har sin egen sång, på hvilken man
redan långt ifrån känner igen honom. Det var »Pappas
visa», som hon lät oss få höra. Eenarne lockas:
Koo-koo-ko!

Följande morgon fick jag bud att komma upp till tant
Fredrika. Maria Magdalena hade kommit och äfvenså
Sara Albertina, som åter var bjuden för att träffa
henne. De hade aldrig sett hvarandra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:13:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarhos/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free