Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Våren - Sjette kapitlet. Sommarresor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss högeligen för vår vishet. Men i våra
hjertan voro vi ingalunda lyckligare för det.»
Vi, deremot, hade obeskrifligt roligt på vår utflygt
till Sabbatsberg. Vi gingo igenom en grind och stego
uppför en grå, skroflig klippa, i hvars remnor växte
fullt af stensöta, saxifraga, små coronilla och ännu
mindre förgätmigej. Från toppen af ett ännu ej fullt
utslaget träd skrek en gammal, askgrå kråka hest; allt
var så fullkomligt landtligt och med ett outsägligt
välbehag inandades vi den friska, ljufva vårluften,
som ändtligen efter så många veckors längtan och
väntan hade kommit.
––
Sjette kapitlet.
Sommarresor.
Den 7 Juni. - Seminarium är nu tillslutet för
sommaren. Många af dess elever hafva fulländat
sin kurs; vid skolans öppnande anslogos dertill
tre terminer och de hafva nu tilländalupit. Före
examensdagarna buro många af de ungas anleten
prägeln af allvar och oro. Numera, sedan de kommit
i besittning af sina hedrande betyg, hafva de fått
ett helt olika uttryck.
Bland dem som erhöllo högsta betyg var Ebba; hon
lemnar nu med heder seminarium.
En glädje är att förnimma huruledes regeringen
tillerkännt stipendier åt flera unga flickor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
