Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet. Sommarresor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
nens besynnerliga försvinnande fick han ej. Han
ropade, men ingen hörde honom. Hungrig och orolig
satte han sig åter ned för att vänta.
Plötsligt hördes lätta fotsteg i korridoren. Han steg
upp, närmade sig åter dörren och ropade; en vänlig
fruntimmersröst frågade hvad han önskade.
Han sade sitt namn och förklarade i få ord sin
ledsamma belägenhet.
- Carl A.! upprepade den obekanta i det hon närmade
sig; då äro vi kusiner. Huru eget att vi här skulle
träffas! Jag är Helena N. och är här med min fär på
vägen till vårt hem. Låt mig föra dig till honom. Var
hos oss till dess din vän återkommer; vi skola just
nu sup era.
Den blinde läkaren räckte henne glad handen och Helena
ledsagade honom till sin fär.
Reskamraten kom aldrig åter. Innan många minuter
förgått inträffade underrättelse att han fått ett
slaganfall på gatan, blifvit inburen på en rakstuga
och der dött.
Helena och hennes fär förde sin blinde frände med
sig hem. Hon blef hans vän och aldrig tröttnande
ledsagerska och den tacksamhet han kände, öfvergick
snart till en djup och varm kärlek.
Två år efter deras första möte i N. blefvo de
gifta. Då Helenas fär sedermera dog, blefvo deras
vilkor mindre goda, men genom handarbeten och flit var
hon alltid i stånd till att sörja för deras bergning.
Då tant Fredrika sag dem, voro de båda gamla. Vid
hvarandras sida vandrade de åldriga ma-karne under
Odins lunds grönskande kronor; deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
