Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Ett besök i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
kunnat tro mig vara i något oansenligt värdshus i
Wales; hvad jag sag hade lika karakter med mången
plats i detta landskap - den lilla floden som sorlade
på sin stenbundna bädd, träden på dess stränder,
trähusen med sina små, lummiga trädgårdar och
på afstånd, i stället för Wales’ berg, den gamla
röda domkyrkan som reste sig hög och imponerande -
det senare dock mera genom sin storlek än genom
arkitektonisk skönhet och prakt.
Jag har nu sett Sveriges utmärktaste städer,
Stockholm, Göteborg och Upsala. Men hvar fanns
Upsala? Jag hade väntat mig en ståtlig, gammal stad
och fann vid ankomsten en stor by, full af trädgårdar
och grönska! Skillnaden af hvad jag väntat och hvad
jag fann, var dock ingalunda obehaglig; stillheten
och hela platsens landtliga karakter var tvert-om
outsägligt angenäm.
År 1839 funnos i Upsala två jernhandlare,
fyra klädeshandlare, tretton kryddkrämare, sju
läderhandlare, elfva hökare, och antalet af köpmän kan
icke sedan den tiden hafva synnerligen ökats. Omkring
tolfhundra studenter anses numera finnas, och dessa
bo öfverallt i staden, i trähus som ofta äro små och
högst oansenliga, men ändå trefliga och vid denna
tid af året verkligt täcka, genom sina syrener,
blomsterrabatter och trädgårdar. Maria och Ebba äro,
ehuru svenskor, lika intagna af Upsala som jag, ehuru
visserligen denna anda af patriarkalisk enkelhet ej
kan så öfverraska dem. Jag kunde ej stänga min dörr då
qvällen kom, ty hvarken regel eller dubbellås funnos,
men jag kände mig ändå alldeles trygg, ehuru det torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
