Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Ett besök i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och var glad; huru enkelt, huru hjertligt och
behagligt var ej allt!
Klockan half elfva, då det ännu var så ljust att
all tanke på sömn nästan föreföll orimlig, gingo vi
hem, eskorterade af ett talrikt sällskap. Jag hade
ej länge varit i mitt rum, då tant Janes lilla nätta
jungfru kom in med ett ljus i en silfverstake.
— Åh, Lovisa, hvad skall man med ljus under
så herrliga nätter? yttrade jag.
Lovisa svarade vänligt och städadt, att hennes
matmor tillsagt henne att bära upp ljuset, och att
vi borde tända det ifall herrarne gåfve oss en
serenad.
Ack, ack! hvad hade jag stackars engelska flicka
reda på serenader och på den etikett, som vid
sådana tillfällen fordrades? Jag bad Lovisa bära in
ljuset till de andra unga damerna, som utan tvifvel
förstodo saken vida bättre och begaf mig sjelf
ditin för att hålla en rådplägning.
Fru Th. hade redan framkastat vinkar om en
serenad och yttrat något om huru väl det föll
sig att våra rum lågo bredvid hvarandra. Sedan vi
således öfverenskommit att jag, i händelse af en
serenad, skulle skynda mig in till dem, gick jag åter
in till mig.
Natten var obeskrifligt lugn och mild, och hela
tiden lika ljus som kl. 9 en midsommarsqväll i
England. Från domkyrkans torn slog klockan qvart efter
qvart med en djup klang. Vattnets sorl der det ilade
fram öfver sin stenbundna bädd, ljöd som nattens
vaggsång till jordens barn. Klockan slog tolf och
inga studenter hördes af; till min blygsel måste jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
