Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Ett besök i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
bekänna att jag var glad åt att få lägga mig och
sofva. Knappt hade jag dock hunnit sluta till mina
ögon, då jag inom en sekund åter var fullt vaken
vid att sköna, klara toner höjde sig i den ljufva
sommarnatten, lik en reminiscens från studenternas
konsert i Stockholm. Jag kastade min plaid omkring
mig, närmade mig fenstret så mycket jag vågade,
och sag ett sällskap af sju eller åtta unga män
med hvita mössor stå nedanför fenstret och sjunga;
ungefär lika många stodo på något afstånd, somliga
på gräsvallen, andra stödjande sig mot stora,
ohuggna granitblock vid gatans motsatta sida, med
lindarnes gröna kronor öfver sina hufvuden och den
sorlande floden nedanför sig. Sången var outsägligt
vacker och hela tillställningen ett förtjusande
stycke af verklighetens poesi, hvaraf jag af hela
min själ njöt. Nästa minut var jag inne hos mina
reskamrater. Vi satte oss alla på en af bäddarne,
med det otända ljuset på ett bord framför oss. Men
nu kom den vigtiga frågan: när borde ljuset tändas?
Mellan hvar och en af de fyra sånger som de hade
godheten att utföra hviskade vi, oss emellan:
»Huru skola vi kunna tacka dem ?» »Ack, så bra de
sjunga! Hvilket nöje de förskaffat oss!...» »Detta
är ännu bättre än stockholmskonserten!»
Men ljuset gjorde oss alltjemt ett stort bekymmer;
vi hade visserligen tändt det, men när borde det åter
släckas? Skedde detta för snart, så kunde det tydas
som: »Nu hafva vi hört nog! Ni må ger-na gå er väg!»
Läto vi det alltjemnt brinna, så kunde det åter tolkas
som om vi hade anspråk på flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
