Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Fortsättning om Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
kanisk inrättning vi sattes i tillfälle att betrakta
Ju-piter och dess månar.
Ett nytt nöje, för hvilket vi hade Hilda att tacka.,
väntade oss följande morgon, som var vår sista
i Upsala. Vi intogo frukost på Mälarens strand,
en half mil från Upsala.
Sedan vi stigit tidigt upp och klockan sju druckit
en kopp kaffe, gingo vi ut för att uträtta några
små uppdrag åt tant Fredrika och andra, medan vi
väntade på vagnarna som skulle föra oss till Lurbo
tempel. Ingenting kunde vara ljufligare än resan
utåt landet i den friska, ljumma morgonen; alla träd
voro nu fullt utslagna, och deras löf darrade för en
lätt vind. På vägen genom staden upphem-tade vi en
och annan reskamrat, mamsell A. - en älsklig hemmets
genius för en åldrig fär och flera bröder - kom med
tre blomsterbuketter, en åt hvarje af oss fremlingar,
och vid tullen steg magister C. upp i en af vagnarna.
Vi åkte ungefär en half mil, genom ett landskap som
mycket liknar vissa trakter af Surrey, om man till
dess barrskogar och hedar lägger mossiga granitblock
som sticka upp ur jorden, eller liksom af jättehänder
tyckas kastade på den. Allt emellanåt kommo vi
till en grind, som betecknade skillnad mellan olika
egor. Dessa grindar minska nöjet al en färd i vagn,
åtminstone enligt mina engelska å-sigter, ty de
föranleda oupphörliga uppehåll, och detta ehuru
vanligen två eller tre trasiga pojkar kifvas om
förmånen att få öppna grinden och dermed förtjena en
»slant». Som våra unga herrar voro väl försedda med
småmynt, gjorde det lilla träs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
