Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Midsommardagen och skilsmessor för kortare och längre tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
unga maka, som varit en engel af omvårdnad och ömhet
för honom. Som han ännu med nöje påminner sig en glad
dag hos mina föräldrar i England för flera år sedan,
och huru han hemma hos oss låg på en gräsplan och
åt vindrufvor, är det sagdt att jag får vara mamsell
Bremer följaktig vid ett nytt besök hos honom, innan
vi om fredag resa från Stockholm.
Men biskop Fahlcrantz är icke den ende, som med ädel
styrka bär ett tungt kors. Det är med den djupaste
smärta som jag nu går att yttra några ord om ett i
tysthet buret lidande af en person, som blifvit mig
mycket kär.
Då jag en afton, för några dagar sedan, enligt min
vana gick upp till tant Fredrika, fann jag henne
och mamsell Wennberg fördjupade i ett allvarsamt
samtal. Jag drog mig genast tillbaka, men de badö
mig komma in. Den sistnämnda anmodade mig att lägga
handen på hennes bröst; jag gjorde så, och hade
jag ej kämpat med mig sjelf för att beherrska min
plågsamma öfverraskning, så skulle jag genast med
fasa ryckt handen tillbaka, ty det föreföll mig,
liksom jag vidrörde hård marmor.
Så var det; den varmhjertade Lotten Wennberg är på
väg att förstenas.
- Se icke så bestört ut, lilla Margret, sade hon
med glad röst. Det är likväl rätt besynnerligt detta
onda, och har kommit så småningom; en lycka är att
det åtminstone ej ännu hindrar mig från att gå ute
och sköta mina värf som vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
