Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Tre kungliga slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
va de små kräken dem ganska trägen sysselsättning;
stundom få de båda fruntimmerna stiga upp redan
klockan tre på morgnarna, ty hvarje mask måste
flyttas på nya löf. Vi fingo se mullbärsplanteringen;
de unga träden voro satta i flera rader, voro stora
som vinbärsbuskar och liknade äfven dessa, i det att
löfven voro tunna och utan fjun. Derefter gjorde
vi en liten promenad i den gamla parken under de
vidt spridda grenarna af väldiga ekar, och beundrade
gräsplanernas brokiga blomstermattor. Medan vi gingo
der, kommo två anspråkslösa vänner till tant Fredrika,
hvilka länge väntat på hennes ankomst och nu fått veta
att hon var här, samt infunno sig för att bjuda oss
till sig. I triumf förde de oss till ett litet hem,
så nätt, prydligt och putsadt, som man kan tänka
sig i den lilla af trä byggda staden Mariefred, och
der trakterades vi med förträffligt kaffe samt goda
skorpor och andra hembakade bröd.
Då vi mot aftonen förö tillbaka öfver den vackra
sjön, hvars vågor lyste som guld i strålarna af
den nedgående solen, blef jag högst förvånad genom
följande yttranden af tant Fredrika:
- En gång, då jag reste på Mälaren, blef jag helt
häpen vid åsynen af nio eller tio sjöjungfrur, som
stucko upp hufvudet ur vattnet och tittade på oss då
vi förö förbi. Dessa djur äro icke alls sällsynta.
Då tant Fredrika talade om dem såsom varande materiela
väsenden och kallade dem djur, rättade jag i min
okunnighet benämningen till skalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
