Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Årsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
hvilka likt trädbevuxna holmar resa sig ur det
vajande, höga gräset. Det var ett nöje att se huru
den långa raden af aderton högväxta, kraftfulla män,
hvar och en ett steg framför den andre, med lien lade
den rika skörden för sina fötter!
På hemvägen från kyrkan i går, plockade vi i en
skogsbacke vackra, mogna blåbär. Fastän den moderliga
naturen låter sina barn i höga norden fasta länge,
vill hon för ingen del förhålla dem någon enda af
sina gåfvor, och derföre skänker hon i snar följd ur
sitt ymnighetshorn smultron, blåbär, lingon, gräs och
allehanda sädesslag i så snabb följd, att menniskorna
knappt hinna draga andan under den bråda skördetiden.
Till middagen hafva vi jemte mycket annat godt äfven
sur mjölk, som alltid hör sommaren till i Sverige och
kallas filbunke. Med afseende på svenskarnas kärlek
till denna sin nationalrätt, berättade tant Fredrika
här om dagen en anekdot.
En fattig svensk vandringsman kom en gång ända till
Rom, sjuknade der och blef intagen i ett kloster
samt med godhet vårdad af de fromma fäderna, men han
kunde icke förtära några af de födoämnen som bjödos
honom, och mumlade beständigt »filbunke! filbunke!»
Bedröfvade öfver sin oförmåga att lindra hans qval,
lyssnade de goda klosterbröderna på hans klagorop och
ett ljus uppgick för dem. Det var utan tvifvel sitt
skyddshelgon han anropade och med hög röst stämde de
upp: »Sancte Fil Bunke, öra pro nolis!»
Det förefaller mig sjelf rätt eget att jag, sora
blott ett par veckor varit vid Arsta, skall känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
