Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Gammalt och nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
outtröttlig flit, liksom låge patrons höskörd henne
rätt mycket om hjertat. Hennes exempel lifvar oss alla
och med nya krafter gripa vi oss åter an med vårt
glada värf, tills aftondaggen börjar falla på våra
hövålmar, som säkert icke skulle stå så prydliga och
jemna, om ej vi, amatörer i höslåt-tern, hade arbetat
af hjertans lust.
Efter en sådan fysisk ansträngning tycka vi oss ega
rättighet att under skymningen hvila i små kotterier
under trefligt småprat. Så sutto vi ock en vacker
afton, medan ännu ett återskimmer af solen upplyste
rummet. Tant Fredrika berättade oin sin barndom och
vi lyssnade med lifligt intresse.
Någon af oss andra hade yttrat att barn voro alltid
lyckliga, emedan de icke pröfvades af några utaf de
sorger, som man längre fram i lifvet får erfara.
Men Fredrika Bremer förnekade att så förhöll sig. Hon
sade att om barns sorger icke äro så långvariga,
äro de i stället häftiga och vida bittrare än hos
fullväxta personer. Så hade det åtminstone varit med
henne. Detta förde tanken tillbaka till hennes egen
barndomstid, och utan tvekan meddelade hon oss ett
och annat derifrån.
Bland de många barnen i Bremerska huset, voro några
vackra och behagliga. Fredrika var icke en af dem;
hon var tafatt och hade något klumpigt och eget i
sitt väsende. Hennes mor, en vacker och ståtlig fru,
hade just inga uppmuntrande ord för detta, skenbart
vanlottade barn, medan Fredrika på sin sida alldeles
tillbad modren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
