Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Grannar och vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
var alldeles återställd och kunde deltaga i skörden
både vid herregården och hemma hos sig!
- Har således hans sinnesoro åter
försvunnit? frågade jag.
- Ja fullkomligt, ljöd svaret; nu är han åter
stark till kropp och själ. Blir han lite opasslig,
vet han sjelf huru han skall bota sig.
- Men huru har denna lyckliga förändring
inträffat? frågade jag.
- Strax på våren, berättade hon, just då gubben
min var sjukast, kom vår goda, rika
granne, Anders Månsson, åkande i sin
chäskärra och tog min man med sig hem
till sig. Jag grät, ty jag trodde mig aldrig få
se honom mera i lifvet,
- Var icke förfärad, ni mor, sade Anders, jag tar
honom med mig bara för att, med Guds hjelp, en gång
föra honom frisk hit igen.
- Då min gamle man kom till Anders, fann han
allt omkring sig nytt och olika mot hvad han var
van vid hemma. Stugan låg så soligt och vackert och
luften var just som lättare att andas. Anders bjöd
än en, än en annan af grannarna att
komma in och dricka en kopp kaffe i
sällskap med min gubbe och spraka en stund med
honom. Då natten kom hade Anders honom
att ligga inne i sitt rum; på bordet brann ett
ljus hela natten ut och då han hörde gubben
min vända sig oroligt och sucka, sade han gladt:
hur är det ined dig, Olle? och hjelpte inte det,
så steg han sjelf upp och gick ett par
slag af och an med honom och sprakade muntert
och vänligt. Så fortfor han i fjorton dagar,
samt gaf honom under tiden medl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
