Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Grannar och vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
kommo med i dansen. En ung fröken, som är lärarinna,
och skolläraren anförde dansen hela eftermiddagen,
med outtröttligt intresse för de små.
Favoritdansen var slängpolska. De dansande bilda en
stor ring rundt omkring golfvet och i ringen svänga
enskilda par om, eller ock dansas korspolska. Konsten
är icke stor: jag hade redan öf-vat mig flera gånger
vid Arsta och clerföre dansade äfven jag nu kors-
eller fyrpolska med många olika personer; har man
armstarka meddansare, så går det med en fart liksom
snurrades man omkring af en väderqvarn. Derjemte
dansas en polska med ett eget slags steg; vanliga
polkasteg duga likväl äfven. Sedan jag dansat den
med en bondhustru och återtagit min plats, vinkade
hon mig till sig med en hemlighetsfull min och bad
mig gå och bjuda upp hennes man. Männen voro blyga,
att bedja oss om en dans; derför gingo vi till dem,
togo dem vid handen och förde dem ut på golfvet. Sedan
gick det gladeligen nog, ehuru visserligen alltid
med en viss högtidlig stämning.
Ytterligare fanns der nigarepolskan, der alla följde
efter hvarandra i en lång rad, allt emellanåt nigande
först åt ena hållet, så åt det andra. Vi dansade ut på
gården genom en dörr och så in igen genom den andra;
nystades derefter ihop till en klunga, så att vi stodo
som packade sillar och nystades derefter upp igen,
hvilket var en stor lindring. Så var det ännu en
annan, mycket rolig dans: »Väfva valmar», egentligen
en pantomime, föreställande väfnaden af det tyg
svenska allmogen brukar till sina kläder. Skolmästaren
och lärarin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
