Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Grannar och vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
koppar- och bleckkärl skinande som solen, och
sedan vidare i en s. k. kammare, svenska arbetarens
högtidsrum. Denna hade tre fenster, alla prydda med
rena hvita gardiner; stolarna räckte ej till åt oss
alla och mor Greta fick brådtom att bära in en bänk
från stugan, öfverbredd med ett stycke groft lärft.
- Ja, min Jan var rättare, han, hos brukspatron
Bremer, började hon, och den här stugan fick han
för lifstiden; men att jag efter hans död får
behålla den, derför har jag att tacka den
goda mamsell Fredrika. Jag kan väl tro att
mamsell inte vet hvilken stor sorg träffade oss
förra soih-marn? Vår andre son var med sin
fär på arbete vid herregården, och bäst han gick,
frisk och sund, frustade blod ur munnen på
honom och han föll död ned. Nej, jag kunde tro att
inte mamsell hade sig den stora sorgen bekant.
Min gubbe och jag söka vara undergifna och arbeta
träget, plantera och så, och tacka Gud att vi
kunna bestå oss vår lilla kaffetår; det vore mera
än hårdt om den fattige inte skulle få sitt
kaffe! Ah, kors att nådiga herrskapet skulle få se
mig så illa klädd! jag kan just skrämma herrskapet!
Vi försäkrade henne att allt var mycket nätt och bra,
som det äfven verkligen var, afslogo vänligt hennes
anhållan att få koka kaffe och badö i stället om
friskt vatten.
- Vatten! Bara simpelt vatten! Ack ja, herrskapet
äro nog rädda för min skräpiga stuga, började åter
mor Greta, som tycktes vara ansatt af en verklig
snygghetsvurm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
