Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Grannar och vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Ändtligen lyckades vi lugna hennes tvifvel och under
hennes ledning gingo vi vidare en ginväg genom skogen
till mor Anna, som varit i tjenst vid Arsta under
tant Fredrikas tid.
Efter en behaglig promenad genom den svala skogen,
kommo vi till en stuga med skön utsigt öfver
Östersjön. En vacker, ung man holl på att rödfärga
stugan, och medan vår ledsagerska gick in för att
underrätta om vår ankomst, hvilket hon förklarade
vara alldeles nödvändigt, emedan mor Anna var så
svårmodio-, stodo vi och betraktade
Ö’
den unge målarens arbete. Och å propos rödfärgade hus,
vill jag nämna att denna bestrykning tyckes hafva sin
grund i ett hos folket naturligt färgsinne. Snart nog
öfvergår den bjertröda färgen till en dunklare nyans,
som bättre än någon annan harmonierar med de mörka
barrträden, de grå bergen.
Sedan vi väntat länge nog utanför stugan, kom
slutligen mor Greta, ledande vid armen en stor,
kraftfullt växt qvinna, omkring femtio år gammal,
som synbarligen i stor brådska blifvit påklädd
sin helgdagsdrägt. Hon stirrade på oss med slö och
melankolisk blick, medan hennes vän ifrigt och på
hennes vägnar yttrade:
- Mor Anna är mycket glad öfver att se mamsell
Fredrika och allt det goda herrskapet från Åratal
Tänk bara, sade hon till den sorgsna qyin-nan, tänk
att mamsell Fredrika tittade in till oss, och fast
jag är så oklädd gjorde hon sig nog gemen att låta
mig få gå med och visa vägen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
