Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet. Början af slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
tes mig, retad uppsyn. Therëse hade redan flytt
åt ett håll, och jag var icke sen att följa efter
Maria åt ett annat, inom mig tveksam huruvida det
ej skulle vara bättre om vi kastade oss på marken,
hvilket många förklara såsom det enda medel att
undgå anfall af en ond tjur, emedan det just är vår
flykt som lockar honom till förföljande. Det lönar
likväl föga mödan att uppställa förhållningsreglor för
uppskrämda menniskor. Hvarken Maria eller jag stannade
förrän vi befunno oss på en gärdesgård och sågo
Therëse ej långt borta, i samma posityr. Våra unga
ledsagare sågo nedifrån stranden vår förskräckelse;
Sven skyndade genast till vårt bistånd, skrattade på
unga gossars vanliga sätt åt vår fruktan, kallade
tjuren ett oskadligt kräk, svängde med tapper min
ett par murkna gärdsgårdsstörar, vid hvars åsyn vår
förföljare retirerade in i småskogen. Vi uppmanades
att under tiden skynda oss ned till Knut som väntade
med båten; knappt hade vi skjutit ut från land, förrän
tjuren åter var efter oss, ända ned till vattenbrynet.
Maisgarn var en vacker, liten ö, der de välföd-da
kalfvarne och öfriga djuren nöjda hoppade om-* kring
i gröngräset; men hvarken denna syn, eller den ymniga
tillgången af hallon skänkte oss det allraringaste
nöje; vi kunde icke få våra blickar ifrån vår fiende,
som alltjemt stod qvar på den motsatta stranden och
beslutsamt afvaktade vår återkomst.
- Kära gossar, badö vi, sätten oss i land på något
annat ställe, ty der är stranden så brant att vi
omöjligt kunna undkomma !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
