Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Konfirmationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
sina barn. Alla voro djupt rörda; kanske bidrog icke
oväsendtligt dertill, att en af årets nattvardsbarn,
en sjutton års flicka, midt under beredelseti-den
blifvit kallad till ett bättre lif; det var
endast helt naturligt att minnet häraf, kraftigt
och väckande, skulle framstå i en stund sådan som
denna. Då klockan var öfver tre slutade förhöret,
välsignelsen lästes och föräldrarne gingo fram
samt kysste under ymniga tårar sina barn. Tårar
och svarta kläder äro utmärkande drag vid religiösa
högtidligheter i Sverige. Först inne i kyrkan och
sedan utanför densamma utbyttes lyckönskningar och
välsignelser.
Den gode öfveruppsyningsmannen från Galon och hans fru
voro här med två af sina unga skydds-lingar. Fru H.,
ett äldre fruntimmer med sorgset utseende och mor till
de tvenne unga, svartklädda flickor, hvilka jag redan
förut helt hastigt omnämnt, erhöll vänliga, deltagande
helsningar af alla och begaf sig ganska snart till
fots, på väg till sitt hem, tillika med sina båda
döttrar; låt oss följa dem, åtminstone i tankarne.
Vi se dem således gå förbi Sanda framåt
stock*-holmsvägen och efter en half mils vandring
vika af inåt en hög och dyster tallskog, der deras
fötter sjunka djupt ned i den lösa mo-sanden. De
unga skogsnymferna äro väl bekanta med hvarje sten
och buske, ty de hafva vandrat denna stig under
många månader och börjat redan då snön låg djup på
marken. Sista delen af lästiden fingo de dock ett
godt hem i prestgården.
Efter en ganska dryg väg genom skogen, kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
