Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. Fredrika Bremer och Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fpr–-v v -
222
Finland, en tyvärr ingalunda ovanlig händelse. Många
derstädes hafva således anledning att handla som
bonden Pavo, hvilken »ibland Saarijarvis träsk och
moar» sag sin skörd förstöras af frost under två på
hvarandra följande år, men ändå tåligt fortfor att
plöja och så, sedan han slutligen måst sälja både får
och boskap för att köpa sig råg till utsäde. Men då
tredje hösten koin, och Pavo sag sin skörd rik och
oskadad, föll han på knä med de orden:
»Herren pröfvar blott, Han ej förskjuter. Och hans
maka föll på knä och sade: Herren pröfvar blott, Han
ej förskjuter. Men med glädje sade hon till gubben:
Pavo, Pavo, tag med fröjd till skäran, Nu är tid
att lefva glada dagar, Nu är tld att kasta barken
unnan Och att baka bröd af råg allena. Pavo tog sin
hustrus hand och sade: Qvinna, qvinna, den blott tål
att pröfvas, ,Som en nödställd nästa ej förskjuter;
Blanda du till hälften bark i brödet, Ty förfrusen
står vår grannes åker.» Så skrifver Runeberg, en
af vår tids största skalder, men huru föga är
han likväl känd i England!
Johan Ludvig Kuneberg, född 1804, af fattiga
föräldrar, fem år före Finlands skilsmessa från
Sverige, har aldrig i själ och hjerta varit söndrad
från svenska nationen, hvilken å sin sida med stolthet
räknar honom bland de yppersta af sina odödliga
snillen. Finne, ej blott till sin börd, men äfven till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
