Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Sista dagarne vid Årsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Srx^’’^^^’r rv *" *-’,"*’ - "
232
ledonernas talrika familj har ock blifvit föremål
för hans studier; somliga slag lafver äro meteoriska
produktioner, t. ex. de fina nat som ofta om hösten,
lysande af daggperlor, ligga utbredda öfver gräset,
äro enligt Fries’ theori ej längre en spindels verk,
men en meteorisk växt.
Liksom en missaktad skifsvamp gaf uppränning till hela
hans lifs bana, så blef ock en liten/ oansenlig blomma
det medel, som eggade honom att fortgå derpå och
slutligen segra. Han har berättat för Fredrika Bremer
att han i sin ungdom ofta kunde gå sex eller sju mil
under en dag, på sina botaniska ströftåg. Vid ett
sådant tillfälle, då han, trött och nedslagen öfver
den ringa uppmuntran han vunnit och misströstande om
framtiden, satte sig att hvila på en ödslig plats,
hvars glädjefattiga karakter öfverensstämde med hans
eget sinne, föll hans blick på en liten blomma. Han
bröt den och sag den till sin öfverraskning aldrig
hafva blifvit bemärkt af Linné. Detta antog han som en
vink af himmelen och kände sig sedan aldrig vacklande
i sin förtröstan.
Sedan Lund och Upsala täflat om utmärkelsen att
ega honom, lefver han nu i stillhet vid sistnämnda
universitet som professor emeritus. Hans mäktiga
och ädla ande, som sträcker sig vida längre än
till klassfördelning af svampar, mossor och lafver,
omfattar med varmt och lefvande intresse alla ämnen
af upplysning, gagn och förädling.
Professor Fries var otvifvelaktigt en af de första,
som väckt den nuvarande tidens intresse för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
