Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
236
set under kanalresan och för att begagna mig af éü
god ångbåtslägenhet till England, måste resa från
Göteborg fredagseftermiddag. Denna omstörtning af
våra planer förorsakade såväl mig som min gamla vän
mycken ledsnad. Hon ville icke besluta någonting
förrän jag kom hit. Att jag reser nu, ehuru ensam,
är utan tvifvel rättast, och för mitt nöje har Hanna
lofvat följa mig till Södertelje.
Den 6 Oktober. - Ett af de skäl tant Fredrika hade
för mitt qvarstannande vid Arsta, sedan hon rest, var
att jag derigenom skulle slippa undan all otrefnad
som medföljer de årliga flyttningarna, den första
oktober. Men förvirringen och brådskan hafva icke
ännu upphört. Vid alla husportar ligger halm och
papperslappar. Stadsbud påkallas ständigt till hjelp;
vid en blick ut genom fenstret ser jag nu två karlar
som bära en byrå, två andra som varligt gå med en stor
ljuskrona emellan sig; en person bär en pels öfver ena
armen, många böcker under den andra och i handen en
fiol; en fjerde går med en upp- och nedvänd, ofantlig
länstol, hvilande mot sitt hufvud - packlårar och
husgeråds-vagnar tyckas här vara okända lyxartiklar.
Bland de flyttningar och förändringar som om-gifva
mig, är en af djupare betydelse än alla öfriga. Lotten
Wennberg bereder sig på att flytta till ett hem,
det icke af menniskohänder bygdt är. Hon, sorn så
länge vandrat omkring för att göra godt, är på väg
att gä till det land, »der ondskans anslag icke skada,
och der den trötte finner ro». Kungen har denna höst
låtit tillställa henne en guldmedalj,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
