Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.£srx-.*»...*-*-. .>
238
och en sådan timme skulle hon ej kunna komma tillbaka.
Den 7 Oktober. - För sista gången har jag varit
på seminarium. Det är nu i full gång för en ny
termin. Normalskolan är förträfflig, och mycket
utvidgad sarnt upptager en hel sträcka af rum ofvanpå
seminarium. Der träffade jag till min glädje min
hyggliga Upsalavän, Hilda C., i en krets af unga
flickor; äfvenså Maria och Ebba. De voro här i sitt
rätta element; dem hade jag redan förut en gång
träffat på en liten bjudning hos tant Fredrika.
Lördags qväll, den 8 Oktober. - Om bord på Plåten. Vi
hafva just nu passerat sjön Roxen. Ett häftigt
skrammel och springande har hörts, derpå djup
stillhet. Ångfartyget skall upp för icke mindre än
femton slussar, säger den unga uppasserskan. Hon är
uppmärksam och höflig mot de två unga svenska damer
och mig, hvilka äro de enda hyttpas-sagerarne; ja, jag
tror nästan att inga flera finnas på hela ångbåten.
De båda sista dagarna hafva varit fulla af brådska
och små tilldragelser, men allt hanns med som sig
borde. Så kom till slut afskedet från min älskade
gamla vän, klockan nio på qvällen just på samma plats,
der hon så vänskapsfullt helsat mig välkommen, då jag,
en främling, för något öfver ett år sedan anlände
till Stockholm.
Allt derstädes hade på detta år blifvit mig så
förunderligt välbekant och hemlikt. Det föreföll
mig nästan som en dröm, då jag nu gick nedåt hamnen
mellan min Hanna och Sara, hvilka hade envisats att
belasta sig med en mängd småsaker, för att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
