Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet. Ett ädelt lifs slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
läsare med. Första delen endast kommer ut
till jul. Jag skall skicka dig den.
»Din trogna^ gamla vän
F. B.»
Man kan likna Fredrika Bremer denna tid vid en
vördnadsvärd ek, i hvars fostrande hägn många unga
telningar växt upp, närda af hennes mäktiga ande,
hennes af himmelsk kärlek klappande hjerta. Och
liksom de unga träden, under den gamla ekens
skuggande grenar, spira upp, så sökte ock de unga
andar förädling och ljus under hennes ledning. Men
icke kan i skuggan något växtlif fullkomligt utveckla
sig; och då likaså inom det intellektuella lifvet
intet hälft, ingen ofrihet är Försynens afsigt, så
togs hon bort från denna jord, lika mycket för den
yngre generationens sjelfständiga utveckling, som
för att sjelf intaga den plats i en högre tillvaro,
hvilken var henne bestämd.
Lyckligare än de flesta, var det Fredrika Bremer
förunnadt att se sina ädlaste sträfvanden krönas med
framgång. Unga, intelligenta, renhjertade qvinnor -
hennes andeliga döttrar, hade vuxit upp omkring henne
för att utföra hennes verk, för att i framtiden med
lugn besinning realisera de planer som uppstått i
hennes, för mensklighetens väl lågande själ. Aldrig
har en menniska i rikare mått sett sina önskningar
uppfyllas, vare sig med afseende på individer,
samhällsklasser, eller nationer, i synnerhet Sveriges
och Amerikas - dessa båda länder, hvilka hon älskade
högst. Hennes själ höjde ett Te Deum Laudamus öfver
den nya dagningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
