Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet. Ett ädelt lifs slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Fred och slafveriet» upphörande i Amerika. Så ock
öfver de vigtiga förändringar i hennes fäderneslands
representation, som beslötos sistlidna december, samt
öfver Carl den femtondes nyligen afgifna förklaring,
att »Uppfostran är det enda medel, hvarigenom en
säker grund kan läggas för ett lands välfärd»; en
åsigt som delas af hans ministrar och i synnerhet
af Fredrika Bremers upplyste vän, De Greer. Hon
sag svenska qvinnan med klokhet och sans begagna
sig af sina menskliga rättigheter, till vinnande
af sjelfständighet och utkomst, som renskrifvare på
fröken L :s bureau, som telegrafi-ster, etc. Hon sag
asylen för pauvres honteuses flyttad till ett nytt och
lämpligt hem, der ytterligare bostad kan lemnas för
tio, således trettio inalles, och detta förnämligast
till föfjd af hennes öfvertygande penna.
Året 1865 fortskred till vinter. Julen kom. Att
få tillbringa ännu en jul vid Årsta var en önskan
som Fredrika Bremer ofta hyst, då hon under denna
tid af året vistats utomlands. I intet land tyckte
hon att julen firades så vackert som i Sverige,
såsom hon äfven fann den svenska tallen skönare än
palmen. Hennes länge närda längtan skulle således
uppfyllas, hon skulle tillbringa julen vid sitt gamla,
kära Arsta.
Jag måste nu låna några ord af en dotter in-nom den
goda familj, i hvars hem hon hade kommit för att rätt
snart sluta sina dagar:
»Mamsell Bremer hade, om möjligt, nu blifvit oss
ännu kärare än förr. Hon var inom hemmet den sol,
som upplyste och värmde alla omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
