Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet. Ett ädelt lifs slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i naturens röst! Jag får en aning om den Gudomliga
Fullkomligheten - den är god - den är skön! »Strax
derpå lade hon sig tillsängs. Plågor och kraftlöshet
tilltogo. Hon sag på oss innerligt kärleksfullt,
gaf oss de ömmaste benämningar och tryckte våra
händer. På aftonen anlände hennes syster och svåger,
Hon kände igen dem och yttrade med afseende på oss:
» - De, som omgifva mig, hafva varit så goda,
så omsorgsfulla!
»Det var en stund af outsägligt, heligt
allvar! »Omkring en timme derefter blef hon
medvetslös, yttrade blott då och då en
afbruten mening som t. ex.:
» - Min själ är på rätt väg, men det är strid. »
- Kristi kärlek är stor, omätligt stor! ;
Snart derpå började den sista kampen, Kloc«
, "kan elfva tog hon någon medicin, men vid tvåtiden
kunde hon ej längre svälja. Visserligen led hon
ibland, men slutet var lätt.
= »Två svaga toner voro de sista ljud
som und-
’, föllo den döendes läppar. I detsamma hade
hon . upphört att andas.
ü »Månen hade förut varit dold bakom
mörka
skyar, men i detta ögonblick bröt den fram och -
kastade ett klart ljus öfver den liflösa, jordiska
hyddan af en bland de ädlaste qvinnor, som någonsin
lefvat. Men i våra hjertan herrskade i denna stund ett
mörker, som då ännu af intet ljus kunde skingras. Nu
se vi åter ljus och Gud vare derföre lof-vad! Huru
föga skulle vi annars fattat de skön$ Järdomar hon
lemnat åt oss i sin lefnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
