Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
systerson och Konung Christierns Befallningsman öfver Bergslagen och Dalarna: huru
Konungen vid sin kröning hade, på ErkeBiskop Trolles anklagelse, låtit på Stockholms
torg halshugga öfver nittio män, andliga och verldsliga, till största delen af
Rikets förnämsta slägter: huru han öfverallt efterspanade Sturens anhöriga och
vänner, som undsluppit hans hämnd, och hade äfven upp i Dalarna afsändt bud,
synnerligen med befallning att uppsöka och fängsla den unge Gustaf Eriksson, hvilken
troddes dit hafva tagit sin tillflykt, sedan han försvunnit från sin fäderne-gård
Räfsnäs i Södermanland; ett högt pris vore utlofvadt för den, som kunde bringa honom
lefvande eller död i Christierns våld.
Han hade nyss slutat sin berättelse, hvilken hans hustru med knäppta händer
och klappande hjerta afhörde, då dörren öppnades och en ung man, omkring 30 år
gammal, med raska steg inträdde. Han bar en yxa på axeln och var klädd, som
dalkarlar då brukade, hvilka gingo omkring på bygden att söka arbete, med rund
hatt, kort jacka och håret tvärt afklippt omkring halsen. Hans stolta blick och
ädelheten i hans väsende väckte Arendts uppmärksamhet, hvilken äfven tyckte sig
igenkänna främlingens anlets-drag. Denne nedsatte sin yxa vid dörren, steg fram
till Arendt och begärde ett enskildt samtal. De åtföljdes i ett sidorum och här
yppade den främmande att han vore den af Christiern förföljde Gustaf Wasa: han
påminte Arendt deras vistande tillsammans vid Upsala Akademi och de strider de
delat under Sten Sture den yngres fana; han fordrade nu med vänskapens och
gästfrihetens rätt beskydd, och uppmanade honom att medverka till Fäderneslandets
räddning. Gustaf berättade: att sedan hans far och svåger fallit för bödels-yxan
han sjelf nödgats, oaktadt Christierns lejdebref och den säkerhet som Christina
Gyllenstjerna vid öfverlemnandet af Stockholm för honom utverkat, dölja sig i den
förklädnad han nu bar. Arendt tycktes afhöra honom med deltagande; han utforskade
hans afsigter, ingick i hans förslag och lofvade honom allt bistånd, som han
möjligen kunde åstadkomma. Han förde Gustaf öfver gården till loftsbyggningen,
der han, sedan de gått uppför en hög vindeltrappa, anviste honom vid ändan af en
lång gång ett rum (Fatburen), der han bad honom med trygghet hvila sig; han ville
sade han, emellertid inhämta grannarnes tanka.
Arendt hvälfde dock inom sig helt andra planer än Gustafs räddning; det
pris som var satt på dennes hufvud, och det anseende han, genom Gustafs
fängslande, hos Konungen hoppades vinna, retade på en gång hans girighet och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
