- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
12

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gult sillkesbroderi såsom epauletter och framtill vid nedersta häktan ett dylikt,
liknande ett spänne. Till denna drägt hör hvit långhalsduk, hvars ändar under
knuten lägges i bredd nedåt, innanför vesten. Qvinnan i linntygsärmar och snörlif och
halsduken med messingsspänne hopfästad, bär i handen sin psalmbok, omlindad af
af en blårutig näsduk, som derföre heter boklappen. Under förklädet framskymtar
den grannt utsydda kjortelsäcken. Hennes hufvudkläde, kantadt med en spets,
tyckes betäcka hufvudet och derigenom utmärka, att hon är gift. Kullorna, eller de
ogifta, bära äfven hvitt hufvudkläde, men öppet i nacken, så att det låter se den
omsorgsfullt lagda och med lysande band omvirade hårflätan; det kallas då timb.
En kullas hårklädsel för kyrkogången upptager mycken tid. Bruket af olika
hufvudbonad för gifta och ogifta är med få undantag allmänt i Dalarna; det
förekommer äfven i andra trakter af Sverge, såsom i Vingåker [1]. Förklädet, som i
Leksand får namn af Magd, har der en viss betydelse i anseende till färgen, hvilken
bestämmes af olika årstider eller högtidsdagar. I sorg nyttjas gult [2], men för
öfrigt grönt eller blått, stundom randigt: det är vanligtvis af chalong eller
hemmaväfdt tyg. Äfven lifstycket är af chalong eller hos de förmögnare af siden.
Qvinnorna, likasom karlarna, bära icke sällan knif vid sidan. Pl. 6 visar äfven en i
Leksand bruklig kyrkchaise, med pall eller mindre säte framtill för barnen. Denna
teckning ger dessutom i bondens förnämt vänliga utseende och den beskyddande min,
med hvilken han lägger sin hand på gummans axel (hon tyckes nyss hafva nigit)
en åskådlig föreställning af en Nämndemans värdighet och anseende.

Vi vilja, i anledning af detta, här anföra den sed, med hvilken ett ordinarie
Häradsting i Leksand plägar upplösas. Häradshöfdingen skall då bestå öl åt
Nämnden. Hvarje Ledamot har framför sig en träskål med grepe, fylld dermed.
Denna, sålunda till dryckes-rätt förvandlade domstol, presideras af Häradshöfdingen
och sitter, som förut, kring Tingsbordet. Högtidligheten begynner dermed, att
hvarje nämndeman i sin ordning tar upp, den ena efter den andra, en vers ur
psalmboken. Dessa verser, ur serskilta psalmer, sjungas af menigheten allt som de


[1] Walter Scott anför, i noterna till sitt poem Lady of the Lake (3:dje Sången),
en dylik sed äfven i Skottland. Flickorna der, då de gifta sig, utbyta sina bandprydda
hårflätor (snood) mot ett hufvudkläde (toys). I allmänhet igenkänner man hos
Dalallmogen många af de Skottska seder, som denne ryktbare författare målat.

[2] Chinesernas sorgdrägt är gul.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:14:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free