- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
15

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med någon bättre dryck, vanligtvis öl. Sedan gästen tömt den, lägger han sin gåfva
på det fat som Redumannen bär, eller också förbinder sig till något understöd för
de nygiftas bosättning, och gåfvans storlek och beskaffenhet förkunnas laget
högtidligt af Redumannen. Under denna vandring, som kallas skänka, hvilket i deras
språk tycks vilja säga få skänker, uppstämmer spelmannen en egen melodie,
skänklåten. Någon gång ännu, ehuru ej allmänt, plägar bruden, då hon räcker
skänkkosan, nyttja dessa ord: ”sitt i Guds frid! det är min och min Dannemans skål.”
Efter skänkgången [1] börjar dansen, som presten med bruden öppnar. Den är
långsam: hvarje par rör sig omkring sin fläck med ett tungt steg mellan tvenne lättare,
en gravitetisk dactyl. Mot aftonen dansas bruden bort. Ett bröllop räcker alltid
flera dagar och ända till 300 personer kunna dervid vara samlade. Spelmannen
är vanligtvis den, som förlustar laget med allehanda gyckel och förklädningar.
Andra bröllopsdagen ger bruden skänker af band, vantar, tråd o. a. åt hvarje slägt,
i mån af dess gåfvor första dagen; då hemsläpa äfven ungkarlarna en hög gran,
som ställes midt på gården, för hvilket besvär brudgummen serskilt måste bestå
dem bränvin. På någon af de sednare bröllopsdagarna dansas brudgummen bort.
Då festen skall slutas, inträder kökssvennen i bröllopsrummet och med bedröflig min
framvisar för laget en tom kittel eller så (som de kalla björnen), eller också en
tunntapp, att dermed symboliskt framställa dryckesförrådets ömkliga tillstånd,
hvarefter gästerna åtskiljas.

FAHLU GRUFVA.



Vår vandring till Siljans öfre stränder afbryta vi här, för att med några ord
förklara den teckning, som Pl. 8 innehåller. Den föreställer en sida af Fahlu grufvas
stora dagöppning eller den så kallade Stöten. Det är ifrån den, som man vid
nedgången till grufvan först helt och hållet förlorar dagens ljus och skönjer det sedan
blott från öppningen af något schakt, som en svag aflägsen stjerna i den svarta
natten. Denna sänkning är omkring 40 famnar djup och 100 famnar lång. Den
uppkom af ett förfärligt ras år 1687, då, i följd af oklok sprängning, de trenne

[1] Äfven för andra än bruden kan under ett bröllop skänkning anställas, såsom för brudsätan, spelmannen o. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:14:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free